Utan min guru
Ja!
En helt vanlig fredag, inte några större förändringar.
Det är relativt tråkigt väder.
En ordinarie vanlig grå höstdag.
Men det finns ljusglimtar närmre än man tror.
Nära och nära, var kanske att ta i lite?
En mycket trevlig och kul ljusglimt, är det i alla fall.
Livet känns mycket bra ändå.
Alla kan inte tycka om Lars W:
Men man får nog vinkla in sig på lite andra artister.
Klarar du det Roffe?
Ja med tanke på hur mycket musik du har runt omkring dig.
Så har man nog mött större utmaningar här i livet.
Lite jobbigt så här nära konserten.
Men det löser sig nog?
En stor kram där ute någonstans.
Roffe//
Tusan också! Jag råkade fuska.
L:W Spelades i bakgrunden.
Hur man nu kan undgå honom?
Tänkte ett svagt ögonblick på Matt Johnsons band The The.
Men de är nästan dystrare.
Skärpning nu! Sätt på någonting gladare.
Tomt
Ja!
Tomt när man vaknar.
Tomt att inte kunna krama någon god morgon.
Tomt att inte ha någon och prata med.
Tomt att inte ha någon och planera med.
Tomt att inte ha någon och dela sorg & glädje med
Tomt att inte ha någon och laga mat till.
Tomt att inte ha någon och äta med.
Tomt att inte ha någon att krama god natt.
Tomt att sova själv.
Ja det är tomt i mitt hus.
Det är så tomt att det ekar i mitt inre.
En ända stor tomhet.
Tomhet.
Roffe//
Musik
Ja!
Skymningen lägger sig sakta i mitt vardagsrum.
Skuggorna runt omkring mig.
Växer sig större, och förvandlas sakta till skrämmande hot.
Mörkret gör sitt bästa för att sluka allt ljus.
Flyr in i musikens crescendo.
Där bland trummornas taktfasta öronbedövande rytm med ljuva smäktande gitarrer.
Där uppslukad av alla stora musiker.
Kan jag vara mig själv och känna mig trygg.
All min tomhet och ensamhet fylls av underbar musik.
I det tillståndet krävs inga berusningsmedel för att känna sig hög.
Spelar musik som gör mig ledsen.
Spelar sådant jag blir glad av.
Lyssnar ut mina aggressioner.
Hör inget annat, ser inget, totalt avskärmad ifrån den kyliga mörka världen.
Musik!
Roffe//
Bowling
Ja!
Jag tänkte jag skulle skriva om någonting annat.
Vi var på Bowlingmatch igår kväll.
Och det är som så, att vi spelar på korpnivå, med andra ord långt ifrån elit nivå.
Men det är ju ändå en match.
Vårt lag består av följande grunduppställning:
Min bror, jag och min äldsta son.
Igår skulle vi då möta det lag som låg tvåa i serien.
Och vi låg näst sist.
Matchen började inte så bra när den väl började.
Vi förlorade första serien med över 60 poäng, pga att jag spelade riktigt dåligt.
Brorsans kommentar inför den andra serien, var följande.
För i helvete Roffe! De här nissarna ska vi bara slå, kom igen nu skärpning.
Så det var till att rensa hjärnan och försöka spela bra.
Och ca halvvägs in i den andra serien såg det riktigt bra ut.
Efter mycket kämpande så vann vi den andra serien med 30 poäng.
Ja så var det då dags för den sista serien.
Inte nog med att vi måste vinna den sista serien, vi måste dessutom vinna med över 30 poäng för att vinna matchen totalt.
Vi tog ett par djupa andetag och satte igång.
Och vi alla i laget spelade otroligt bra, framför allt min son.
Han lyckades med att i den sista serien vinna över deras lag bästa spelare.
Den sista serien vann vi med över 30 poäng, och därmed hela matchen.
Slutresultatet 6-2 till oss.
Det kändes otroligt skönt att åka hem med en vinst i bakfickan.
En mycket trevlig kväll i Bowlinghallen.
Roffe//
Ingen tro
Ja!
Ute i livet med mitt blödande hjärta.
10.000 eller mer med sina hjärtan på rymmen.
De säger att jag skulle dö, men jag vägrar.
Jag har ingen Jesus, jag har ingen tro.
I mitt fängelse, jag hör att det är dags att vara bra.
Men det första du ser, är det minsta man kan tro.
Jo jag har överlevt slaget, och jag har krigat.
Och livet här är det liv, jag har fått till mig att leva.
Jag är född med bekymmer, men livet har bara börjat.
Och jag har rymt från de ansvar och skäl, och tagit till annat.
De säger att jag är sjuk, och de vill se mig gå bort.
Och att dörrarna inte kommer att vara öppna, när jag äntligen kommigt dit.
Så somna inte osams med dig själv, det kan bli värre.
Men vet inte hur?
Roffe//
Bubbla
Ja!
Det är som scenerna i mina drömmars närvaro.
Du ser att jag bor i en bubbla, fri från världen.
Ibland känns det som ett rent helvete.
Men jag måste ha lite avstånd från verkligheten.
Ibland är jag tacksam för sinnesro.
Ibland verkar det som jag blir som de människor jag hatar.
Med falska utseenden och sitt falska sätt att prata.
De leker med mina känslor och använder sin ondska.
Och de förstärks med vetskapen av deras osäkerhet.
Jag har en känsla av att ord inte kan förklara.
När man lever i en bubbla.
Då känns det som man är stum av psykisk impotens.
Eftersom mina känslor i mitt huvud exploderar likt en fontän av okunnighet.
Ibland känner jag mig som en stackars liten själ som förälskade sig.
Med någon som inte älskar mig.
Tusen okända löften som ligger ruttna inuti ett blödande hjärta.
Jag täpps igen av mina eviga drömmar.
Mina handlingar säger mer om mig, än alla tomma ord.
Mina ord kan inte förklara hur jag känner.
För jag bor i en bubbla.
Roffe//
Citat
Ja!
Ja ett citat:
Jag ska älska dig tills jag dör.
Hmm vad jag kan se och märka.
Så är du fortvarande vid liv.
Roffe//
Ingen Rubrik
Ja!
Måndag: oj vilken skillnad mot söndag.
Affärerna har öppet lite längre, och de flesta man känner jobbar.
Har klarat av hemmets sysslor, nu är det dags o ta hand om sig själv lite.
Ska hämta min yngsta dotter på skolan, så vi kan umgås lite tills ikväll.
Annars händer det inte så mycket att skriva om egentligen.
Jo lite positiva saker har faktiskt inträffat, men får nog återkomma om det.
Sitter nu o hoppas att vårt lag är på topp inför kvällens match.
Det skulle vara kul o vinna denna match.
Det är ett botten tippat lag vi möter, men de kan ju ha toppat med några ifrån allsvenskan? Man vet ju inte så noga med de här lagen man möter.
De kan vara lite luriga.
Man åker ditt med segerns sötma i mungipan, och åker hem som ena riktiga losers.
Ja nog om det Roffe, in duschen med dig, du luktar get under armarna.
Det var nog det för idag tror jag, vem vet? Får se vad klockan blir om man hinner skriva någonting mer.
Roffe//
Skiter i allt
Ja!
Söndag?
Vad ska man säga om en söndag i november?
Vart man en tittar så är det grått, är så fruktansvärt uttråkad så att man snart inte vet vart man ska ta vägen.
Tänker inte städa, diska eller laga någon mat.
Ja låser in mig och stänger av telefonen, skiter i allt o alla.
Är totalt tom, hittar ingen inspiration till att skriva heller.
Så jag lägger väll mig i soffan, drar på mig ett tjockt täcke och lider.
Nä tack för mig
Roffe//
Stick
Ja!
Där låghusen slutade och skogarna tog vid.
Där bodde jag, där bodde du
Inga jordskalv där vi bodde, ingen frös och ingen svalt.
Men det skälvde när du rörde vid mig.
Jag ville bara vara med dig.
Nu får jag höra att du lever då och då.
Det verkar som som att allting är okej.
Jag undrar om du någon gång vill tillbaks hit igen?
Du kanske undrar över mig.
Det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart.
Och när jag känner så då tänker jag på dig.
Allt är så förgängligt allting kan brisera snart.
Men du är oberörd för mig.
Men tiden har sin rätt att förändras där den går.
Och den är hos dig nu, hos dig och din vän.
Jag ska aldrig mera lägga mig med huvudet mot ditt hår
Och aldrig älska dig igen.
Men vid vägen längs bäcken som sakta ledde hem.
Där är himlen lite närmre för mig.
Där har tiden gjort en hållplats för oss och allt som hänt.
Dit kan jag gå och sakna dig.
Men nya dagar väntar med nya tidsfördriv.
Och allting liksom kräver mera nu.
Så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv.
Roffe//
Ord
Ja!
Jag vet inte hur mycket jag kan ta.
Innan jag når den gränsen, och bryts ner igen.
Precis som ett ljus för vinden.
Det brinner bara en kort stund.
Sen är det slut igen.
I mitt hjärta vet jag.
Att det är tid att gå.
I mitt hjärta jag känner dig.
Har jag någonsin lurat dig.
Kärleken är blind, är det de säger.
Jag kan fortfarande inte hitta min väg.
Även om jag har tappat bort mig ibland.
I mitt hjärta jag vet, att du aldrig är långt borta.
Men du säger att det är bara ord.
Du säger att det är bara ord.
Roffe//
Allting förändras
Ja!
Kände men oberörd
Som ridån sakta går ner
Det är inte bara ett minne
Men den lever och andas
Vakar över dig medan du sover
Knäar bredvid dig när du gråter
Hej, var inte rädd
Försök inte att fly
Eftersom smärtan kan vara din vän
Eftersom det förklarar
Svaren på dina frågor
Lyser du i blåa reflektioner
Lyssnar på din själs bekännelser
De leder dig i nya riktningar
Så öppna ditt hjärta igen
Och känn vägarna lösas
Någonting viskar till dig
Det är dags att släppa taget
Eftersom det enda som förblir densamma
Är att allt måste förändras
Allt måste förändras
Och att du hela tiden väntade
För kärleken, att hålla ljuset ifrån att blekna
Det är smärtan som stoppar hjärtat från att hata
Som botar sinnen som tvekar
Som hjälper själen att hålla isär
Av allt att det har varit att skylla
Allting förändras
Roffe//
Vinter
Ja!
Jag och min vän gick i det kalla ljuset av sorg.
Tårar kan blinda ögon, men själen kan inte luras.
I denna värld är även vintern inte vad den verkar.
Här kommer den blå himlen, här kommer våren.
När floderna svallar högt och tårarna sinat.
När allt som dött.
Åter ska spira.
I våra liv vi hungrar för dem vi inte kan röra.
Alla tankar rensade och alla känslor outtalade.
Spelar på våra hjärtan som dimman på våra andetag.
Men vaknade av sorg, när våra andar talar
Hur kunde du tro att livet som vi planerade?
Och ett hjärta som slår.
Och läppar som log.
Och ögon som skrek.
Någonsin skulle dö?
Roffe//
Borta
Ja!
En lördag förändrades hela mitt liv på två minuter.
Vaknade upp en med en riktig oväntad kommentar.
Som jag än i dag inte kan återge på hur jag reagerade eller kände.
Över ett år har nu passerat, och man har väll tänkt igenom detta några gånger.
Men när jag nu sitter här utan någon som försöker förändra mig som person.
Så är nog kontentan av det hela, att jag mår bättre nu än då.
Man blir väldigt fort bekväm, när man kan styra sina dagar som man vill.
Släppa in någon annan i mitt liv just nu skulle kännas fel och obekvämt.
Så man får väll säga tack för att du stack, och lämnade mig ensam och övergiven.
Jag har fått lite förfrågningar om det går med Satcha.
Och man får väll säga att det går bättre än vad jag trodde.
Visst hon är envis som synden, men jag är värre.
Så det är full fart mest hela dagarna.
Roffe//
Kallt
Ja!
Den råa kalla grå bitande höst kylan försöker enträget ta sig igenom lager efter lager av kläder som min sargade kropp försöker bära upp.
Den envisa kylan tränger djupt in i min kropp.
Jag fryser ända in i märgen.
Jag har ökat värmen inomhus till 25 grader men fryser lika mycket ändå.
Min kroppstemperatur verkar bli lägre dag för dag.
I morse vaknade jag upp med en temperatur på 35,8.
En sak är säker, jag trivs bättre på våren och sommaren.
Men nu har jag någonting kul att se fram emot, jag och mina två äldsta barn ska gå och se på Lars Winnerbäck i Jönköping den 9 december.
Vi ska ha en mini semester och bo på hotell och äta o dricka gott.
Så det ska bli väldigt trevligt.
Ja så har vi gårdagens kväll, det var den jobbigaste barnvakt jag har varit med om i hela mitt liv.
Barnen var så fruktansvärt krävande, så det liknar ingenting i gemförelse.
Nä jag överdrev lite.
De små liven var hur smidiga som helst, inga som helst problem.
Så det gör jag gärna om.
Nä nu ska jag strax ut och gå med Satcha, om jag lyckas med att väcka henne.
Roffe//
