Varför?
Varför skiner solen?
Varför rusar havet mot land?
Varför fortsätter fåglarna sjunga?
Varför lyser stjärnorna ovanför?
Det slutade när jag förlorade din kärlek.
Jag vaknar på morgonen och jag undrar?
Varför är allt samma som det var?
Jag kan inte förstå, nej, jag kan inte förstå.
Hur livet går vidare som det gör.
Varför forsätter mitt hjärta att slå?
Vad är orsaken till att ögonen ser mina rop?
Varför forsätter mitt hjärta att slå?
Varför dessa ögon som ser mina rop?
Vet de inte att det är slutet av min värld?
Det slutade när du sa farväl.
Grubbel
Ja!
Ja nu var det ett tag sedan jag skrev någonting på den här bloggen.
Vad har hänt under den tiden som jag inte har skrivit?
Ja en hel del, men ändå inte så mycket direkt.
Så jag börjar med lite av det senaste.
Nu är det så! Att jag kanske inte förstår den norrbottniska tankegången riktigt.
Eller kan det vara så att jag suger när det gäller att förstå kvinnor.
Eller som en från U.S.A som ska förstå en Isländare som bara pratar sitt inhemska språk.
Just nu vet jag inte riktigt vilket ben jag står på.
Jag funderar, grubblar, drömmer, fantiserar, men blir inte ett uns klokare.
Det ända jag vet säkert, är att tiden inte stannar.
Roffe//
Längtan
Ja!
Jag har suttit på några tåg, en del av dem har varit långa resor.
Jag har haft den tid till mig själv, som man har sagt att man behöver.
Städat bort alla rester och spår, av det förflutna.
Nu är det äntligen dags igen, att sätta sig på en liten tågresa, och se vart det leder till.
Hon fyller mitt sinne mer och mer för varje dag.
Jag vill ha henne på riktigt nu, här i natt.
Vill se dig skratta, känna din doft, känna din närhet.
Om ändå datumet var i morgon.
Roffe//
Tillbaka
Ja!
Efter en tid på sjukhuset, har man sakta börjat landa.
2010 året med stora förväntningar.
Om det finns någon övre eller andlig makt, hoppas jag att den vill vara till min fördel.
Är uppriktig väldigt trött av dessa ständigt återkommande motgångar.
Men vill passa på att tacka övre norrland samt barn och vänner, för att de hjälpt mig hålla huvudet över ytan under den tid jag varit hospitaliterad.
Roffe//
Farväl käre vän
Ja!
Ja då var man tillbaka, men till vad?
Det första man fick ta itu med, var att inse!
Att som läget utvecklas är det inte rätt mot Satcha,
Jag har hamnat i ett läge som gör det väldigt svårt att ha henne kvar. Jag måste se till att hon inte tar skada pga mitt sviktande hälsotillstånd.
Så det är med stor sorg som jag låter henne åka tillbaka till sin uppfödare.
Roffe//
D
Ja!
Ja i dag är det dagen D.
Är på språng mot Jönköping för att avnjuta en kväll med Lars Winnerbäck tillsammans med mina två äldsta busar till ungar.
Jag hoppas på en oförglömlig kväll.
Det som skulle kunna göra denna kväll bättre, skulle i så fall vara om min lilla älva skulle kunna följt med.
Men kanske nästa år?
Ja nu är hon ju inte direkt överförtjust i honom.
Men jag tror att, hon nog skulle ändra uppfattning efter en afton med Lasse live.
Nä Roffe! nu har du inte tid att sitta och skriva mer, du ska ju iväg och välta arenan.
Sköt om er.
Roffe//
Mitt i natten
Ja!
Det är mitt i natten, inte en levande själ så långt ögonen kan se.
Där mitt i natten går jag sakta hemåt, på pälsad med varma vinterkläder.
Det är gråkallt och oändligt mörkt.
När jag går den gatan sakta fram i natten.
Så kommer jag på mig själv, att jag går där med ett fånigt leende på mina läppar.
Och sjunger högt för mig själv, ackompenjerad av dånade musik ifrån mina hörlurar.
Stannar upp och kommer till insikt att det faktiskt doftar underbart i den gråkalla fuktiga luften.
Jag ser mitt hem en bit längre fram, och upptäcker att det jag ser runt omkring mig, inte ser så tråkigt ut som det brukar göra annars under andra omständigheter.
Skrattar lite tyst för mig själv, och inser att jag varken fryser eller mår dåligt.
Tar och går vidare, i ett tillstånd av ett välbefinnande mående.
När jag väl är hemma så inser jag att det som lyst upp min vardag inte längre lyser, utan är nästan bländande.
Det som började med en ljusglimt, börjar nu sakta växa sig till ett stort bländande ljussprakande sken.
Visst jag har mått sämre, men det var länge sedan jag mådde så bra som jag gör nu.
Roffe//
Utan min guru
Ja!
En helt vanlig fredag, inte några större förändringar.
Det är relativt tråkigt väder.
En ordinarie vanlig grå höstdag.
Men det finns ljusglimtar närmre än man tror.
Nära och nära, var kanske att ta i lite?
En mycket trevlig och kul ljusglimt, är det i alla fall.
Livet känns mycket bra ändå.
Alla kan inte tycka om Lars W:
Men man får nog vinkla in sig på lite andra artister.
Klarar du det Roffe?
Ja med tanke på hur mycket musik du har runt omkring dig.
Så har man nog mött större utmaningar här i livet.
Lite jobbigt så här nära konserten.
Men det löser sig nog?
En stor kram där ute någonstans.
Roffe//
Tusan också! Jag råkade fuska.
L:W Spelades i bakgrunden.
Hur man nu kan undgå honom?
Tänkte ett svagt ögonblick på Matt Johnsons band The The.
Men de är nästan dystrare.
Skärpning nu! Sätt på någonting gladare.
Tomt
Ja!
Tomt när man vaknar.
Tomt att inte kunna krama någon god morgon.
Tomt att inte ha någon och prata med.
Tomt att inte ha någon och planera med.
Tomt att inte ha någon och dela sorg & glädje med
Tomt att inte ha någon och laga mat till.
Tomt att inte ha någon och äta med.
Tomt att inte ha någon att krama god natt.
Tomt att sova själv.
Ja det är tomt i mitt hus.
Det är så tomt att det ekar i mitt inre.
En ända stor tomhet.
Tomhet.
Roffe//
Musik
Ja!
Skymningen lägger sig sakta i mitt vardagsrum.
Skuggorna runt omkring mig.
Växer sig större, och förvandlas sakta till skrämmande hot.
Mörkret gör sitt bästa för att sluka allt ljus.
Flyr in i musikens crescendo.
Där bland trummornas taktfasta öronbedövande rytm med ljuva smäktande gitarrer.
Där uppslukad av alla stora musiker.
Kan jag vara mig själv och känna mig trygg.
All min tomhet och ensamhet fylls av underbar musik.
I det tillståndet krävs inga berusningsmedel för att känna sig hög.
Spelar musik som gör mig ledsen.
Spelar sådant jag blir glad av.
Lyssnar ut mina aggressioner.
Hör inget annat, ser inget, totalt avskärmad ifrån den kyliga mörka världen.
Musik!
Roffe//
Bowling
Ja!
Jag tänkte jag skulle skriva om någonting annat.
Vi var på Bowlingmatch igår kväll.
Och det är som så, att vi spelar på korpnivå, med andra ord långt ifrån elit nivå.
Men det är ju ändå en match.
Vårt lag består av följande grunduppställning:
Min bror, jag och min äldsta son.
Igår skulle vi då möta det lag som låg tvåa i serien.
Och vi låg näst sist.
Matchen började inte så bra när den väl började.
Vi förlorade första serien med över 60 poäng, pga att jag spelade riktigt dåligt.
Brorsans kommentar inför den andra serien, var följande.
För i helvete Roffe! De här nissarna ska vi bara slå, kom igen nu skärpning.
Så det var till att rensa hjärnan och försöka spela bra.
Och ca halvvägs in i den andra serien såg det riktigt bra ut.
Efter mycket kämpande så vann vi den andra serien med 30 poäng.
Ja så var det då dags för den sista serien.
Inte nog med att vi måste vinna den sista serien, vi måste dessutom vinna med över 30 poäng för att vinna matchen totalt.
Vi tog ett par djupa andetag och satte igång.
Och vi alla i laget spelade otroligt bra, framför allt min son.
Han lyckades med att i den sista serien vinna över deras lag bästa spelare.
Den sista serien vann vi med över 30 poäng, och därmed hela matchen.
Slutresultatet 6-2 till oss.
Det kändes otroligt skönt att åka hem med en vinst i bakfickan.
En mycket trevlig kväll i Bowlinghallen.
Roffe//
Ingen tro
Ja!
Ute i livet med mitt blödande hjärta.
10.000 eller mer med sina hjärtan på rymmen.
De säger att jag skulle dö, men jag vägrar.
Jag har ingen Jesus, jag har ingen tro.
I mitt fängelse, jag hör att det är dags att vara bra.
Men det första du ser, är det minsta man kan tro.
Jo jag har överlevt slaget, och jag har krigat.
Och livet här är det liv, jag har fått till mig att leva.
Jag är född med bekymmer, men livet har bara börjat.
Och jag har rymt från de ansvar och skäl, och tagit till annat.
De säger att jag är sjuk, och de vill se mig gå bort.
Och att dörrarna inte kommer att vara öppna, när jag äntligen kommigt dit.
Så somna inte osams med dig själv, det kan bli värre.
Men vet inte hur?
Roffe//
Bubbla
Ja!
Det är som scenerna i mina drömmars närvaro.
Du ser att jag bor i en bubbla, fri från världen.
Ibland känns det som ett rent helvete.
Men jag måste ha lite avstånd från verkligheten.
Ibland är jag tacksam för sinnesro.
Ibland verkar det som jag blir som de människor jag hatar.
Med falska utseenden och sitt falska sätt att prata.
De leker med mina känslor och använder sin ondska.
Och de förstärks med vetskapen av deras osäkerhet.
Jag har en känsla av att ord inte kan förklara.
När man lever i en bubbla.
Då känns det som man är stum av psykisk impotens.
Eftersom mina känslor i mitt huvud exploderar likt en fontän av okunnighet.
Ibland känner jag mig som en stackars liten själ som förälskade sig.
Med någon som inte älskar mig.
Tusen okända löften som ligger ruttna inuti ett blödande hjärta.
Jag täpps igen av mina eviga drömmar.
Mina handlingar säger mer om mig, än alla tomma ord.
Mina ord kan inte förklara hur jag känner.
För jag bor i en bubbla.
Roffe//
Citat
Ja!
Ja ett citat:
Jag ska älska dig tills jag dör.
Hmm vad jag kan se och märka.
Så är du fortvarande vid liv.
Roffe//
Ingen Rubrik
Ja!
Måndag: oj vilken skillnad mot söndag.
Affärerna har öppet lite längre, och de flesta man känner jobbar.
Har klarat av hemmets sysslor, nu är det dags o ta hand om sig själv lite.
Ska hämta min yngsta dotter på skolan, så vi kan umgås lite tills ikväll.
Annars händer det inte så mycket att skriva om egentligen.
Jo lite positiva saker har faktiskt inträffat, men får nog återkomma om det.
Sitter nu o hoppas att vårt lag är på topp inför kvällens match.
Det skulle vara kul o vinna denna match.
Det är ett botten tippat lag vi möter, men de kan ju ha toppat med några ifrån allsvenskan? Man vet ju inte så noga med de här lagen man möter.
De kan vara lite luriga.
Man åker ditt med segerns sötma i mungipan, och åker hem som ena riktiga losers.
Ja nog om det Roffe, in duschen med dig, du luktar get under armarna.
Det var nog det för idag tror jag, vem vet? Får se vad klockan blir om man hinner skriva någonting mer.
Roffe//
