Stick
Ja!
Där låghusen slutade och skogarna tog vid.
Där bodde jag, där bodde du
Inga jordskalv där vi bodde, ingen frös och ingen svalt.
Men det skälvde när du rörde vid mig.
Jag ville bara vara med dig.
Nu får jag höra att du lever då och då.
Det verkar som som att allting är okej.
Jag undrar om du någon gång vill tillbaks hit igen?
Du kanske undrar över mig.
Det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart.
Och när jag känner så då tänker jag på dig.
Allt är så förgängligt allting kan brisera snart.
Men du är oberörd för mig.
Men tiden har sin rätt att förändras där den går.
Och den är hos dig nu, hos dig och din vän.
Jag ska aldrig mera lägga mig med huvudet mot ditt hår
Och aldrig älska dig igen.
Men vid vägen längs bäcken som sakta ledde hem.
Där är himlen lite närmre för mig.
Där har tiden gjort en hållplats för oss och allt som hänt.
Dit kan jag gå och sakna dig.
Men nya dagar väntar med nya tidsfördriv.
Och allting liksom kräver mera nu.
Så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv.
Roffe//
