rollobollo

Ja!

Ja har haft några dagars blogg uppehåll.

Jag känner mig som ett djupt sår som inte vill läka.

Man känner sig uppgiven i mellan åt, att aldrig detta kan ta slut.

Jag tänkte på detta farande till sjukhuset, som tar på min familjs ork.

Nog sagt om det, när jag väl är hemma får jag ingenting gjort.

Man är som ett barn inför en julafton, de stora förväntningarna och glädjen inför Satchas ankomst.

Det var länge sedan jag såg i fram någonting så starkt som detta.

Det är nästan samma känsla som att vara nyförälskad.

Nä så det ska bli riktigt kul.

Så sköt om er.

Roffe//