rollobollo

Ja!

Min psykolog berättar att han inte kan låta bli att undra?

Så många oroliga själar sitter i min fåtölj och säger, jag har ingen som jag kan prata med om det här med.

Men dina vänner då?

De svarar, jag kan inte belasta dem med det här.

Jag vill ju inte vara till besvär.

De har ju sina problem och göromål.

Det är ju mina problem inte deras.

Men något har hänt med vänskapen.

Jag ser det hos mina vänner.

Vi har trevligt, dricker kaffe, grillar.

Dricker oss onyktra ibland.

Men så frågar man om det där som skaver och bränner.

Det som känns i luften men aldrig får ljud.

Det blir tyst, och när tystnaden lägger sig.

Äh jag vill inte tråka ut dig med mina bekymmer.

Jag blir bara deprimerad när jag pratar om det.

Och man vill säga, hur skulle det kunna tråka ut mig att höra och lyssna på det som är viktigt?

Jag är din vän eftersom jag bryr mig om dig.

Om det gör dig ledsen så måste vi göra det.

Ljust det prata, prata med varandra.

Men det gör vi sällan, vi som alla andra slätar över det med någon slags käck kommentar, går bilen bra? Eller har ni sett någon bra film på sistone.

I takt med att terapisamtalen har blivit normaliserat och kommersialiserat.

Har vänskapen förlorat en stor del av sitt ansvar.

Och därmed sin funktion.

Vi får veta att vi inte ska ta på oss våra nära och käras problem.

Att det bästa vi kan göra när någon mår dåligt, är att uppmana dem att söka professionell hjälp.

Att vi ska vara deras vän, inte vårdare.

För relationens skull.

Ja det stämmer säkert om någon har svåra psykiska problem.

Men sorg rädsla stress och oro är ingen sjukdom.

Det är känslor som vi alla har, i olika mått och doser.

Genom att sjukdomsklassa dem, påstår vi att normal tillståndet i livet är lycka.

Och att allt annat är problem som behöver behandling.

Något man inte bör tynga sina vänner, sin familj eller partner med.

Som om inte alla känslor, ljusa som mörka, vore en del av det där vi kallar livet.

Om vi inte får besvära dem vi älskar med det som är äkta, det som känns,.

Återstår frågan?

Vad blir kvar.

Roffe//