Stenar
Ja!
Vart börjar vi? Jag var på en skogsutflykt igår
.
Jag samlade ihop ett gäng stora stenar, som jag tog med mig hem i en stor ryggsäck
.
Men vem vet! Det kanske blir nått vackert av det en dag?
Annars händer det inte så mycket i min lilla vattenpöl med stora skummiga vågor.
Är ett uns lycklig och förvånad i alla fall, trots allt
.
Nu undrar ni kanske? Vad har gjort den här killen lite lycklig och förvånad.
Den informationen får ni allt vänta lite med en stund.
För varje gång jag skriver, så skriver jag med mina känslor.
Det innebär att jag gång på gång, måste vända ut och in på mig själv
Nä! Jag skriver inte naken, jag tror inte det blir någon skillnad.
Bara mest pinsamt tror jag?
Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag är en lika god lyssnare? som min inre krets av nära får stå ut med.
Ja det är väll bara och surfa på, surfa på dessa vågor och hoppas att man inte sjunker.
Det går visst rykten om mig och en annan person, om man säger så här! Kolla fakta först.
Jag svarar gärna på frågor ifrån vem som helst, det är bara och höra av sig.
Är som man säger sällan omedgörlig, tror jag?
Nu skiter vi i mig och skriver om nått annat.
Ja jag ska berätta om glödlampan någon dag, men inte än på ett tag.
Nu associerar ni detta till nått ni tror jag pratar om, men långnäsa på er det är inte alls vad ni tror.
Innvecklat eller hur?
Jag lovar! Det är en rätt så gullig historia.
Om ni missat det! Så är Michael död.
Roffe vad tycker du om det?
Vad!
Ja att han är borta?
Och!
Men tycker du inte att det är tråkigt?
Jo! Det är väll aldrig roligt när någon går bort.
Men det är ju inte så att jag sörjer direkt.
Men han var ju så duktig.
Ja ok, han gjorde nått bra ibland.
Så nu lämnar vi allt, och jag säger kram och hej då.
Sköt om er nu.
