rollobollo

Ja!

Jag skrev inget i går, jag var på så kallat inte på humör för någonting.

Ja och i dag är det fredag men vad då ingen större skillnad, mina dagar är i stort sätt likadana, vilken jävla dag vi en pratar om.

Jag brukar kunna lösa saker o ting själv, men nu är det som en stor Gotiskt knut, helt jävla omöjlig att lösa känns det som.

Jag har upptäck att jag är obotligt beroende, ja eller hur! Vilken nyhet.

Min största drog är ju faktiskt, nu tänker ni kanske? Någon illagal substans, nä musik var det jag tänkte säga.

Bra musik är som sammetslindad bomull för själ o sinne.

Det är som ett av mina kroppsliga ting man har.

Kan vara hårt o ruffigt eller mjukt o lite gulligt.

Nä nu har ni fel på fantasin här tror jag, det är mitt hår vi pratar om.

Såg en söt liten moped i dag, den såg väldigt bekant ut måste jag nog säga.

Ägaren till denna lilla sak såg också väldigt bekant ut måste jag nog säga.

 Vi hälsa så glatt och trevligt på varandra, synd att jag var så upptagen med mitt, annars kunde vi ju tagit en kopp kaffe och ha det lite trevligt o prata.

Min agenda är ju fulltecknad ifrån morgon till sena kvällen, så tiden räckte inte riktigt till.

Har ju så lite tid över till annat.

Nu är det väldigt tomt i min inbox på mailen, de som inte självdog, dödade jag själv.

Jag skrev ett poem för ett tag sedan, läs det om ni vill.

Antagligen lika illa som allt annat jag skriver.

Nä nu ska jag fortsätta lyssna på min kompis Micke Oldfield o göra lite nytta.

En stor o varm kram på er alla

Varenda tjej har hört det. Alla killar har hört det.

Det beror inte på dig.

När chocken i ditt huvud säger vad gjorde du då för fel?

Om tid passerat i ett förhållande. Varför var det då du?

För feg för att säga hur allting var.

Gör oss en tjänst, och stå för det du säger med dina åsikter och ta till en kamp.

Det enkla växer till det stora.

Du är fast i ett liv som du sa att du inte ville ha i ett snårvarv av falskhet och lögner.

Vi ser att du lider i det tysta grå och försöker smyga dig fram bland ris och snår.

För en del går stegen framåt . För en del andra grävs en grop där deras tro att på allting ska bli början till ett lyckligt liv.

Tron om att vara osynlig men samtidigt vara den som syns blir sakta begravd i något svart töcken.

Vi ser enkelt ner men stegen upp har du bränt då du tror lugnet är med dig.

Du lämnade en som redan lämnat dig.

En del av mänskligheten tycker fortvarande, att det är dumt o såga av grenen man sitter på.