Slutet
Ja!
Jag får ingen riktig ordning på mitt liv.
Mitt liv är ibland lite bättre än sämre.
Mitt största problem för stunden är avsaknaden.
Min längtan ger en obehaglig känsla av tomhet.
Min sargade kropp skriker ut i sin vånda tillsammans med en värk som sitter ända in i märgen.
Ser mig om, ser då inget alls.
Vänder på mitt sätt att tänka.
Blickar då framåt mot horisontens bleka brytning i det diffusa ljuset av en liten strimma av hopp.
När jag då står där vid avgrunden, och med stor ansträngning med all tänkbar kraft som min slitna kropp kan uppbringa.
Jag samlar all kraft jag har, och försöker se.
Men jag ser inget hopp, ingen lösning.
Avgrunden som jag står och betraktar, är skrämmande djup & gravligt obehagligt mörk.
Står där precis vid kanten.
Så obehagligt lätt.
Ett litet kliv sedan är allt över.
Det första som min hjärna reagerar på, är att jag tyngdlöst faller ner mot botten.
De är i den stunden, just då.
Som mitt hjärtskärande skrik, vrålas ur min då torra strupe.
Farväl mina barn, släkt och vänner.
Nu är det bara någon sekund kvar innan allt är över.
Då bländas jag av ett starkt ljus, och upptäcker att min kropp har trasslat in sig i droppslangarna, och hela jag dryper av svett.
Enno en fasansfull dröm bleknar sakta ur min kropp.
Roffe//
SVAR;
Hej Roffe!
Vad glad jag blev utav att läsa din kommentar först av allt. Det känns jätte kul att du tycker om min blogg även fast du inte är intresserad utav mode tex som jag skriver en hel del om. Jätte kul att du tyckte om mina modellbilder också :D Det glädjer mig verkligen, så tack tack! & var inte nervös över din ålder snälla du! Jag är lika glad om du skulle vara 80 som 8, haha! Så ingen fara :)
Du skriver väldigt imponerande texter i din blogg. Själv skulle jag nog aldrig lyckas skriva så fint om jag ens försökte en längre tid. Dom får en att reagera och tänka till, det är vackert :)
Hoppas du har en bra helg! /Janina
