Övermäktigt
Ja!
Jag vet inte hur jag ska kunna orka.
Känslor och tankar virvlar runt i mitt huvud likt en instäng orkan.
Känslan av att jag måste räcka till, börjar sakta växa sig övermäktig.
Jag måste ut, långt bort härifrån utan alla måsten och krav.
Längtar efter en inre ro.
Letar i mitt inre, hittar det inte.
Tar en promenad, ler så där fånigt till alla man ser.
Bara känslan av att bära på denna falska fasad.
Får mig nästan att må illa.
Jag ler och skrattar.
Men just nu, är det inte jag.
Alla känner mig, men ingen känner verkligen mig.
Sover utan att sova.
Går utan att gå.
Gör det jag ska trots allt.
Kan inte svika nu.
Försöker vara stark ändå.
Mina kära behöver mig, mer än vad jag tror.
Roffe//
Känner exakt likadant som du känner. Är glad att jag har börjat rida en underbar häst så jag få komma ut och släppa allt annat. =)
SVAR;
Tack :D vilken söt kommentar! Jag vet att vissa tjejer är det dessvärre, men det är det helt utan anledning enligt mig. Utseende är så olika från person till person och det en tycker är vackert tycker inte en annan. Jag tex tycker inte speciellt bra om mitt utseende många gånger, och det är mycket därför jag började modella :)
