Nog
Ja!
Jag kan allvarligt inte förstå hur du tänker och agerar?
När du själv har haft en saknad efter din egen pappa, som du önskar av hela till hjärta så här nu i efterhand, varför inte du fick mer tid med honom.
Och samvetskval för den för korta tid han fanns för dig.
Med känsla av skuld, för att du trodde allt var på grund av dig.
Barn tar åt sig skulden för sina föräldrars trätande.
Har inte din saknad varit jobbig?
Ett barn älskar sina båda föräldrar hur de än har eller beter sig.
Nu beter du dig likadant, är det verkligen rätt tänkt?
Och utsätta barnet för samma vånda o längtan som du själv genomlidigt.
Min tid här, är förmodligen kortare än för en som är frisk.
Jag ber snälla, ta ditt förnuft under beaktande.
Varför behandla andra som du själv inte vill eller velat bli behandlad.
Är det inte nog snart med alla förtal och lögner.
Roffe//
