Jakt
Ja!
Likt en jägare smyger jag mig fram i nattens mörker.
I min hand har jag ett dödligt vapen.
På jakt efter mitt villebråd är mina nerver spända.
Upphetsningen har gjort min hud så känslig att den bränns av luften likt ett papper som svartnar efter en eld.
Smyger mig sakta fram i det diffusa obefintliga ljuset.
Det tyst som graven, men ändå inte.
Tystnadens störs av det nästan obefintliga ljudet ifrån mitt villebråd.
Jag stannar upp, jag skymtar och hör något, som sakta rör sig ifrån mig.
Jag tar ett steg i den riktningen som jag tror är där han befinner sig.
Lyser försiktigt med ficklaman runtomkring mig.
Då! I ficklampans sken får vi syn på varandra.
Vi står båda helt blixtstilla en lång stund.
Vi är liksom hypnotiserade båda två i den stunden.
Tiden känns som den stannat för alltid.
Försiktigt spänner jag musklerna i min kropp, och tar ett djupt andetag.
Höjer min arm, och slår till, träffar mitt byte perfekt.
Och dödar det ögonblickligen.
Sätter mig ner, spänningen lämnar sakta min kropp.
Sitter en lång stund, helt utmattad efter jakten.
Sitter där ensam och låter natten sakta ebba ut.
Väntar på ljusets första värmande strålar så att man kan blunda lite.Nu tar jag chansen och visar upp mitt sanna jag: Här under.
Så håll till godo.
Mysfaktor
Hmm undrar vad det här är?
Ja så där kan det bli när man irrar runt på natten med en flugsmälla.
När man är?
För trött, för att vara vaken.
Och för vaken, för att kunna sova.
//Roffe
även den som skördar liv har ett vackert ansikte.
