D
Ja!
Ja i dag är det dagen D.
Är på språng mot Jönköping för att avnjuta en kväll med Lars Winnerbäck tillsammans med mina två äldsta busar till ungar.
Jag hoppas på en oförglömlig kväll.
Det som skulle kunna göra denna kväll bättre, skulle i så fall vara om min lilla älva skulle kunna följt med.
Men kanske nästa år?
Ja nu är hon ju inte direkt överförtjust i honom.
Men jag tror att, hon nog skulle ändra uppfattning efter en afton med Lasse live.
Nä Roffe! nu har du inte tid att sitta och skriva mer, du ska ju iväg och välta arenan.
Sköt om er.
Roffe//
Mitt i natten
Ja!
Det är mitt i natten, inte en levande själ så långt ögonen kan se.
Där mitt i natten går jag sakta hemåt, på pälsad med varma vinterkläder.
Det är gråkallt och oändligt mörkt.
När jag går den gatan sakta fram i natten.
Så kommer jag på mig själv, att jag går där med ett fånigt leende på mina läppar.
Och sjunger högt för mig själv, ackompenjerad av dånade musik ifrån mina hörlurar.
Stannar upp och kommer till insikt att det faktiskt doftar underbart i den gråkalla fuktiga luften.
Jag ser mitt hem en bit längre fram, och upptäcker att det jag ser runt omkring mig, inte ser så tråkigt ut som det brukar göra annars under andra omständigheter.
Skrattar lite tyst för mig själv, och inser att jag varken fryser eller mår dåligt.
Tar och går vidare, i ett tillstånd av ett välbefinnande mående.
När jag väl är hemma så inser jag att det som lyst upp min vardag inte längre lyser, utan är nästan bländande.
Det som började med en ljusglimt, börjar nu sakta växa sig till ett stort bländande ljussprakande sken.
Visst jag har mått sämre, men det var länge sedan jag mådde så bra som jag gör nu.
Roffe//
